Romsdalsfjorden 2022 Fiske Del 1 Fiske vid ytan

  När vi anlände till campen, så noterade vi att många spö stod lutade mot husbilar och vagnar! Lätt utrustning, så vi frågade första bästa om vad dom fiskade efter. Öring fick vi till svar, inte småsej som vi trodde. Alltså fick vi ju då plocka fram lite utrustning för det, alls inte något vi är jättebra på. Så fort vi stannade til på något ställe så åkte flöt metet i, något vi skulle göra ändå. Samma typ av flöt mete som i sundet då, inte jätte flöte med agnad 1 kg sej. Flötet gav inget alls under första passen, och vi "glömde" bort att kasta efter öringen. Dag 2 så riktade vi in oss lite mer på det, och plockade fram "light" grejor. Vi siktade in oss på dom ställe där klipporna dök rakt ner i havet, och kastade så när som möjligt ( lite väl nära något kast, faktiskt ) Nära det ställe som nu heter "Peters Hörna" ligger en skarp udde, med lite tryck i vattnet. Vi såg ofta fisk som var uppe och "vakade" så vi siktade efter dom små plasken. På första kastet hade jag kontakt direkt, men den klev av. På andra kastet satt den, öring ropade jag till Peter, gött sa han. Efter en små schyst fight så kommer en bleka istället glidande, konstig färg på den öringen påpekade Peter😕 Sen följde en kul timme med många kampglada men små blekor , kul på den lätta utrustningen, men ingen öring ville leka med oss just där. Utrustningen vi använde var bla Fuego LT 3000-XH med ett Prorex AGS 30-70 g, Legalis LT 2000 med ett Luvias spinn 7-32 g och Caldia LT 2000 S (E) 0,16 lina på alla rullarna. Betena vi testade var bla Silver Creek Inline i olika färger och även jiggar såklart, där funkade Baitjunkie Grub 4* bäst, men helt ärligt kunde vi nog provat några andra av betena som låg kvar i stugan, blekorna var seriöst på hugget. En märklig grej var dock att flötet agnad med räka inte dök en enda gång medan vi lekte med bleka fisket, märkligt😏 Senare på dagen blev det djupare fiske, men flötet lobbade jag i varje gång vi låg stilla, någon gång måste det ju dyka, väl? Vi började efter lite haj och rocka på ca 150 meters djup, och sen efter ca 10 minuter vevade vi upp lite, flyttade några båtlängder och släppte ner igen. Vi var ju tvungna att göra så då vi "saknade" lod-bild den mesta av tiden. Efter andra flytten suckar Peter att han troligen har haj igen ( hågäl , många hågäl fick åka hiss från botten upp till TM. Då ser jag att flötet dyker, yes äntligen. och Peter står bortvänd, nu är det nog en öring ( eller ytterligare en bleka 😏) sätter mothugget och börjar veva hem, då är fisken framme vid TM samtidigt som Peter vänder sig om, fisk på flötet, coolt, vad är det!!!  Vi står ganska tysta några sekunder. Det är ju en KNOT säger Peter, och jag instämmer i hans diagnos, en knot, inte helt väntat när det är över 200 meter djupt!!!  Visst heter det att knot går vid ytan vid bra väderlek, men då borde det väl inte vara fullt så djupt vatten, väl! Resans mest annorlunda fångst, inte knoten i sig, utan fångst sättet, ganska typiskt för ett ställe som Romsdalsfjorden, vilket läsare senare kommer att bli varse. Vi provade andra ställe efter öring, när vi såg att det vakade, men antingen så är blekorna snabbare, eller så var det bara dom som vakade? Vi fick senare under resan mycket bleka via flötet, men gick helt bom på öring, något som inte skall hända nästa gång, vi lovar! Även några mindre sej blev det under "öring fisket" men väldigt blygsam storlek.    Fortsättning följer

Romsdalsfjorden 2022 Del 1 Uppfärd, lite "däck strul" sjösättning och än mer strul !!!

 Efter att ha pillat med elektronik problemen under både lördagen och söndagen så gav vi oss då av tidig morgon måndag, nu skulle vi fiska! Strax innan Ängelholm så hör vi ett "flappande" ljud och Peter säger att det drar lite i ratten. Punktering höger fram på trailern, tack gode gud för boggi trailers. Och med punktering menar vi då totalt söndertrasat däck, bara lite gummirester kvar, suck. Vi tog oss långsamt in till en däckfirma, för att upptäck att det var för lastbilar, suck. Men dom var väldigt behjälpliga med att ringa runt till sina kollegor som handlade med mindre sulor. Nu började en nästan komisk jakt på fyra nya däck ( vi fattade beslutet att byta alla fyra då dom var lite "gamla" allihop. Men att få tag på 13-14 tums trailer/släp däck var busenkelt, och 16 tum och uppåt till mer moderna fälgar var lika enkelt. Men nu är det så att vi har 15 tums fälgar, suck. En tjej på däck firman gjorde verkligen ALLT hon kunde med att ringa runt, stort tack för det. Som en ingivelse så slog jag en signal till en polare som känner "allt och alla"  ge mig tio minuter sa han, och efter tio minuter så meddelade han att däck till våra fälgar fanns i HBG, tack för det Jeppe😊 Nu fick vi då plocka av alla hjul, och pipa iväg till HBG. Väl på plats så påpekar däck killen lite försynt att det är rätt obegåvat att köra med däck tillverkade 2004, dom var alltså 18 år gamla🥺 Det rycktas att undertecknad är traileransvarig i teamet, och att vår trailer mekare Bertil påpekat att däcken är väl gamla, till den traileransvariga i teamet, suck. Jag kommer nog att få höra det i ganska många år, men så är det ju ibland😣 Med nya sulor på plats, hade vi nu förlorat SEX timmar, suck. Men sen gick övrig transport både upp och ner bra. På väg upp säger vi att nu är det färdig-strulat, väl? Väl på plats checkar vi in i stugan, okej stuga för sitt pris, men inte mer än det. Sjösättning sker vid en liten strand på campingen, med hjälp av en ganska maffig traktor, tack för den hjälpen. Men sen kommer det totala bakslaget!!!Vi rafsade ihop lite grejor snabbt för ett första pass. Lodet gav upp efter ca 3 minuter, och reservgivaren funkar inte heller, suck. Och plottret slår av sig själva lite som det vill, nu är vi bekymrade. För att korta ner det: Vi körde hela resan utan 2D bild ( 1000Kw Aimar TM260 givare ) och med endaste down view chirp som funkade när det ville, och bara såklart klarar ca 130-150 meter, sen syns inget alls, SUCK. Vi vet inte varför vi har problemen, kanske saltätna kablar, kanske skador på kablar nere i skrovet, stift avbrutna i skärmarna, vi får helt enkelt fortsätta felsöka på hemmaplan. Tre av passen körde vi helt utan varken lod eller navigator, vi fick använda Peters telefon, brutal-studera pappers sjökorten, och använda visuella punkter på land ( kollade via goggle maps ) Navigatorn fick vi igång fyra sista dagarna, och "reserv" givaren gick att få igång ibland, suck och åter suck. Och som socker på honungs-mackan så vägrade el-snurran att fungera, 36V laddaren påstår att batteri 2 är defekt, vilket det INTE är, men därmed ingen el-snurra på hela resan, vad har vi gjort för fel, suck. Det fisket som vi därefter fick till anser vi vara en ofattbar och nästan episk prestation av oss, sanslöst att vi lyckades vända på motgångarna, till det vi lyckades med. Stor del i detta har naturligtvis Robin och "kollegorna" i Team Takkel ( Daiwa Norway ) som hjälpte oss med diverse spottar och vilka djup vi skulle söka efter ( med bara navigator hjälp ) Vi fick även hjälp från oväntat håll, mer om det i senare rapporter. Fortsättning följer ( om själva fisket då ju )